Sitter nyduschad mitt i natten. Idag har jag jobbat. Red Jarita när jag kom till stallet, i snöstorm typ. Fifan. Sedan kom Rebecca och hjälpte mig med intaget, sedan red vi ut en sväng. Jag på lilla Latina och Rebecca på Saeta. Latina var tittig och vägrade för det mesta med stegringar och grejer. En 4-åring med ett jädra temperament också. En äkta spanjorska som Linda sa haha;) Efter uteritten kom eleverna i första lektionsgruppen och så var kvällen igång med mina 3 grupper. Kajsa kikade förbi en sväng och sa hej också(:*). Idag tränades det på att tänka och planera vägar i första gruppen. De två andra grupperna fick jobba en del med att rakrikta och ställa om hästen och så lade jag in lite skänkelvikning på volt. Alla satt kvar på hästarna även om det var fart och fläkt p.g.a blåsten;) Där emot fick jag en kaka för avramling förra veckan! Det har varit en del avramlingar, go början på terminen eller vad säger man?

I morgon är jag ledig och jag tänkte åka till Överby med syrran och kolla lite kläder, jag behöver lite tröjor!

God nyhet: Bergahästen kommer att få en ny anläggning i Vargön! (wiiiie).
Dålig nyhet: Vad hände med våren? Snö igen???

Gud så trött jag är! Idag har jag varit i tre stall. Först jobbade jag på Bergahästen från 7 på morgonen. Lektionerna gick jättebra och uteritten var underbar i snön. Underbara människor underlättade för mig genom att mocka hela stallet och väga upp allt hö medans jag var ute och red utan att jag bad någon! Hur underbara människor finns det inte? De är guld värda! Verkligen! Jag skulle vilja ge allihopa en stor kram!

Efter jobbet åkte jag med mamma till Sober och fixade och pysslade lite innan vi åkte till Östanbäck där vita mannen står. Red inte Sandokan idag dock. Jag provade Maries Little hope. Hon verkar vara en jättekul häst så det ska bli skoj att rida och lära känna henne lite! Men oj vad stor hon är! =)

Det är ungefär det som händer i mitt liv just nu. Massa häst! I morgon ska jag upp igen för att jobba. Det är faktiskt väldigt mysigt med hungriga hästar som välkomnar en glatt på morgonen:)

Jag har sovit på soffan någon timme nu så snart borde jag förflytta mig till sängen.
Godnatt!

Hmm... då har även denna helg passerat. Igår spenderade jag mestadels av dagen i stallet. Letade efter tappsko i hagen i regnet, ibland önskar jag att hagen var liten. Badade en smutsig vit häst, tränade på att gå in i spolspiltan. Helsike vad svårt det ska vara att bara trampa rätt in där då (idag kom vi dock på bästa metoden; backa in honom!). Lagade även regntäcke, som självklart var sönder efter bara EN användning. Haha, hästjävlar...
Kvällen firades sedan med pizza och toblerone. Helvete vad jag ångrar det, pizza är äckligt. Euuw.

Även idag spenderades i stallet.

Fick ju feber inatt så har inte varit jättepigg idag. Mår inget vidare. Hur kan jag bli sjuk igen? Så jäkla typiskt. Jag spyr på sjukdomar nu, är så trött på att vara sjuk!

I morgon kommer Emelie och Sandra och våldgästar mig med bakelser! Gud så trevligt!

Knäppte några bilder med syrrans kamera på Josefin och Sandras Bucanero:)
Ett smakprov...
 

Åh regnet bara vill fortsätta att ösa ner... Usch vad tråkig sommaren plötsligt blev. Vart tog alla 32 grader och den stora solen vägen!? Hm... Hur som helst så hindrar det inte mig från att sitta och längta efter att pussa mule och dra ett galopprace ute på grusvägarna i skogen. Och käraste Sandokan är äntligen igångsatt efter en lång tids hälta! Nu får det inte komma fler skador... Det blir skrittrundor en tid framöver. Bara skritta, skritta, skritta och skritta. Jag längtar efter att verkligen arbeta Sandokan och kämpa igen, det tror jag både jag och Josefin gör! Men det ska bli mysigt med långa och lugna turer i skogen och på ängen nu framöver också:) Sandokan tycker det är så roligt att komma igång igen det märks tydligt på honom. Han laddar och taggar för fullt. Skoj!



Hur som helst så tänkte jag ta upp det här med att finna inspirationen igen. Det är ju så lätt att man tappar både inspiration och lust till sin ridning ibland. Det som är viktigt är att man backar några steg och funderar ut, vad är det som gör att suget inte finns där? "Prestationsångest? För mycket press? Har jag konflikter med hästen som inte löser sig? Behöver jag pausa ett tag?"
Oavsett vad problemet är så går det alltid att lösa!

Om vi tar exemplet som många faktiskt lider av. Prestationsångest hos en själv. Det är ju ingen rolig känsla. Och har man tappat inspiration i t.ex. sin ridning så blir det ju inte lättare av att man lider av prestattionsångest! Så därför lägger jag idag fokus på just prestationsångest.
         Vad betyder prestationsångest? Prestationsångest är inte en vilja att uppnå någonting, Pretsationsångest är en rädsla för att misslyckas. Varför är vi så rädda? Det är väl inte så konstigt. Oftast handlar det ju om det vi kallar konkurrens. Oftast finns ju där en liten vilja att hela tiden bli bättre och bäst. Vi jämför oss med andra, vi känner rädsla för att inte kunna uppfylla kraven. Men i så fall; vilka krav? Vem är det som ställer kraven? Detta gäller ju inte bara inom ridningen utan över allt. På alla håll och kanter finns prestatiånsångest hos människor. Det är oftast du som ställer dina egna krav och ingen annan! Visst har väl du och din tränare kanske ett mål tillsammans och strävar efter att uppnå det. Men för det så betyder det inte att det måste ske i morgon!


Bild tagen av mig med Annas kamera.

Var även din egen tränare! Visst kan du rätta till dina egna fel och brister i huvudet men var också lika noga med att berömma dig själv! Lär dig se det du gör bra och fixera dig inte bara vid detaljer som du tycker är mindre bra. Allt behöver inte alltid gå perfekt. Ta bit för bit och sätt sedan ihop det till något bra. Både du och hästen har bra och dåliga dagar. Så är det för alla. Har du konfliktproblem med hästen så backa även där några steg och ta verkligen reda på vart det är som problemet ligger (Jag kommer att gå in mer på konfliktproblem i ett annat inlägg).

Kom ihåg att din prestationsångest endast ligger hos dig själv och inte hos någon annan. Det är du själv som är rädd att misslyckas och det är du själv som är rädd för andras tycken och tänkande. Släpp det. Det är du själv som pressar dig själv till ångesten och ingen annan. Det är du själv som oftast tänker för mycket. Glöm inte att det ska vara roligt att rida och syssla med hästar. Det är ju grunden. Vi rider ju för nöjets skull, för att vi tycker att det är roligt. Eller hur? Sen om det inte går perfekt på vartenda ridpass, so? Det måste få gå sämre ibland. Hästen behöver inte alltid gå i perfekt form och galoppombytena kanske inte alltid sitter. Men kanske kan du berömma hästen (och glädjas åt det) för att den i alla fall kanske gjorde en bra ökning i traven just det passet eller i alla fall var uppmärksam på dig? Eller kanske kan du berömma dig själv för att du i alla fall tänkte på din blick, eller skärpte till din hållning i armarna?
        Att hästens form inte funkade till hundra procent eller att galoppombytena inte gick riktigt som du hade hoppats på beror behöver ju verkligen inte bero på att du är dålig som ryttare eller är misslyckad! Kanske har hästen träningsvärk, kanske är du ofokuserad och trött just idag, kanske är hästen ofokuserad, kanske har ni båda en dålig dag, kanske är du stressad och tänker på något helt annat? Det kan ju finnas så många omedvetna faktorer som kan påverka. Vi strävar ju efter ett samarbete med hästen, ett samspel, ett tyst språk. Förståelse och tillit. Det är inte alltid så lätt att få alla de sakerna och fungera!

Men åter igen, prestationsångesten är endast en känsla som du har skapat hos dig själv, i ditt inre.  En rädsla att misslyckas både inför dig själv och inför andra. Var din egen förebild och din egen tränare, din egen coach, se upp till dig själv! Lyft fram dig själv och dina egenskaper som faktiskt är fantastiska!

Och även om prestationsångesten inte sitter i din ridning, så tänk på ungefär samma saker! Låt inte din rädsla styra allt du gör. Och tänker du för mycket på vad andra ska tycka om det du gör? "Åh, nu tycker de att jag är skitkass!". Hallå? -Nu var det ju du som tänkte åt dem. Det var du som tänkte och inte dem!
________________________________________________________________________________
Tack för att ni läser!:) Och ja, allt jag skriver kommer direkt från mitt hjärta.


Jag och Sandokan. Foto: Sara BC