Här nedanför inlägget kommer en liten, liten bildbomb på hästbilder bara för att:) Åh vad jag har saknat det! Det tog mig nästan två veckor utan hästar helt och hållet att komma på att jag faktiskt inte kan vara utan dem och må bra och vara lycklig samtidigt. Ett liv utan hästar för mig är inget liv. Och shit vad jag saknar att rida ordentligt! Fy på Sandokan som är halt. Jag har inte ridit ordentligt på minst två veckor och mer ändå säkert! Shit! Det känns som om det har gått tre månader. Det underbaraste som finns är att pussa mule och känna hästens andetag. Myyys!

Det har ju varit så mycket annat och jag har inte alls varit lika aktiv inom ridningen/stallet/hästsyssleriet på ett litet, litet tag. Eller jag red ju för ett par veckor sedan men jag kände ändå inget större sug. Jag kände att jag tappade inspirationen och inte kom någon vart. Som om jag bara degade runt utan att ens uppleva samma glädje som jag alltid gjort. Mycket berodde nog på mycket olika andra saker. Men jag grubblade och grubblade. Var detta verkligen min grej, mitt jag? Är det verkligen meningen att jag ska syssla med detta? Borde jag kanske undvika stallet helt och hållet? Men grubblerier ställer bara till det. Alla hamnar i svackor ibland. Det går upp och ner. Men jag känner att jag börjar komma till rätta igen och hitta det där igen. Inspirationen och min vilja! Jag hatade när jag kände mig less. Jag var så arg på mig själv. Hur kunde jag ens känna så? Men även om man brinner för det man håller på med, så hamnar man i svackor ibland. Helt naturligt. Men shit vad jag älskar hästlivet! Och vad skönt att jag känner så!

Nu låter det som om jag har gjort värsta stora grejen av allt. Detta är ingen stor grej alls! Bara mina tankar:) Det ska bli skönt att komma igång riktigt senare igen, och umgås med dessa underbara djur oftare. Och nej, jag har aldrig någonsin haft tanken på att lägga av helt och hållet! Jag tänker inte ens lägga av minsta lilla;) Jag ska bara fortsätta och fortsätta. Sträva och kämpa, bli bättre och tycka att det är roligt. För det är viktigt. Tycker man inte att det är kul så får man gå tillbaka och backa några steg. Vad är det som gör att suget inte finns? Prestationsångest? För mycket press? Har jag konflikter med hästen som inte löser sig? Behöver jag pausa ett tag? Det var vad jag behövde, pausen! Oavsett vart problemet ligger så går det alltid att lösa!:) 

Så mina kära läsare som liksom jag älskar hästar... Det kommer att komma fler inlägg i kategorin häst så småning om! Var lugn;) Folk har faktiskt frågat mig om det då jag inte alls har bloggat om hästar på ett tag. Det kommer. I promise.

Underbara...












Sandokan säger zZzZznaaark!