Idag åkte jag till Sandokan för att rida honom ordentligt för första gången på flera månader. Jag hade fått höra innan att han hade blivit en jäkul att rida. Jag tänkte att det kan väl inte vara värre än vanligt. Kickar, bockningar, springa ifrån arbetet, i värsta fall ställa sig upp.  

MEN. Åh vad underbar han var idag. Allt gick i harmoni och han bara gjorde. Han gick som en klocka och var uppmärksam och helt fokuserad på mig. Idag var det vi. Idag var vi ett. Idag samspelade vi. Det är ju såhär ridning ska kännas! Riktig wow-känsla. Idag kändes allt bara så himla rätt. Fina, fina häst. Det var helt underbart att åka till stallet och bara ägna en massa tid. 

Jag kommer att sakna detta. Eller, jag kommer att sakna Sandokan. Jag är väldigt fäst vid denna individ och han ligger mig varmt om hjärtat. Men han har tur som har världens bästa ägarinna:)