Herre vilken dag jag och Josefin hade igår. Inte vår dag direkt. Att man inte lyssnar på tecken från ovan altså.
Tecken #1: Sandokan vägrar gå på transporten till träningen. Sandra hjälper oss och vi får på honom efter många om och men. Sandra kommer försent till jobbet p.g.a detta.

Tecken #2: Bilen startar inte. Josefin kommer till slut på att det är någon låsspärr som hon inte slagit av.

Tecken #3: Två bilar kör av vägen på den lilla grusvägen från stallet så att det blir stopp och vi blir fast. Vi kommer iväg till slut men dock försenade till träningen.

Tecken #4: Sandokan tar tre timmar att lasta efter träningen. Jag och Josefin var så sjukt arga på hästajävuln. Vi ville bara sätta oss ner på backen och gråta i  -20 grader. Ingenting hjälpte, vi provade med allt! Många olika människor som tränade efter oss försökte hjälpa oss. Men Sandokan tvärvägrade och stegrade så att han slog runt på rygg en gång på den glashala stallplanen. Herrejösses! Han fick bara för sig. Han kastade sig som ett as vid transporten också. Såhär har han aldrig varit förut (Det blir horsemanshipkurs på honom!!). Till slut med hjälp av en kvinna så får vi på honom och vi kastar oss på allt som går att stänga bakom honom innan han skulle kasta sig ur igen. Puh.

Det var helt enkelt inte meningen att vi skulle åka iväg på träning just denna dag.
Nåja, snart ska jag och Josefin åka ut till stallet och rida:) Jag ska rida lilla (stooora) Poppan. Trevligt, trevligt!