Usch vilken bloggtorka jag har när jag känner mig stressad och håller på mycket med hästarna. Och sover för lite gör jag också. Alldeles för lite. Jag borde börja med att sova mer. Inatt sov jag i 10 hela timmar, för första gången på väldigt länge. Och jag kände mig utvilad för första gången på hundra år när jag vaknade idag! Helt otroligt. Jag måste börja göra så oftare. Varje dag typ? Varför sover jag inte nu t.ex? Egentligen tänkte jag att i morgon kan jag sova ända till halv 11 om jag vill, till jag kom på nu att jag har tvättid i morgon bitti kl 8! Jaja. I morgon jobbar jag i alla fall inte tidigt. Det är skönt.

Idag har jag haft en otursdrabbad dag. Det började med att jag åkte till jobbet (mamma körde mig) och när jag väl var där så insåg jag att jag hade glömt min mobil hemma. Jag blev rosenrasande eftersom att jag lider av pms också. Förbannad blev jag, trots att mamma erbjöd sig att åka hem och hämta den vilken stackars mamma fick göra. Jag klarar mig inte utan mobilen på jobbet (eller någon annanstans med för den delen). Sedan spillde jag ut cola över mina gråa byxor, för att jag var arg. Kul. Hur som helst så åkte mamma iväg och hämtade mobilen, det tar ju en stund då jag inte har så jättenära till jobbet. Jag passade på att gå på toa när jag gick in i stallet. På dörren som leder ut till korridoren som toan är ansluten till måste man trycka in en grej på som gör att den inte gåri  lås när man stänger den. Innan jag hann göra detta så blev det ett sånt jävla drag i dörren att den blåste igen.
Det blåste ju förfan storm ute. Japp, ja var inlåst. Och ingen mobil. Jag går till garaget som ligger granne med stallet för att försöka ta mig ut där. Men det var låst och ingen av killarna var där. Jag försöker få upp ännu en dörr, och till slut irrar jag omkring där i mörkret. Jag får lite panik. Inte klaustrofobisk panik utan mer "omg ska jag vara här i typ en timme? ingen hör ju mig? Ingen telefon!". Paniken går lika snabbt över när jag kommer på att jag nog kan ta mig ut genom toalettfönstret! Men för det första så gick inte det då även det var låst, och för det andra så hade det inte gått ändå för att det låg döda spindlar i fönstret! Usch.
        Till slut så ser jag min chefs bil när jag av en slump efter 40 minuter råkar kika ut genom toafönstret. Jag springer genast till dörren som leder in till stallet och bankar allt vad jag hör. Hör hon mig tro? Svar nej. Haha. Efter ytterligare en lång stund hör hon mig och bara skrattar när hon låser upp dörren. Då hade hon snackat i telefon och inte hört mig. Precis i samma stund kommer mamma med min mobil. Herrejesus säger jag bara.

Dagen fortsatte och ikväll hade jag mina onsdagsgrupper som vanligt. Lite cavalettibommar och galoppbommar fick det bli. Alla ryttare och hästar skötte sig kanon! Skönt.