Igår tömkörde jag Sandokan och det var första gången någonsin som han blev tömkörd. Han var väldigt spänd och förstod inte i början. Men sedan kunde han slappna av emellanåt och frusta t.o.m. Mycket bra! Vi kom aldrig till att göra något avancerat givetvis men det gick bra. Han stegrade sig bara en gång och vände sig emot mig och vägrade tre gånger. Men med en lugn och harmonisk inställning och kommunikation med honom så gav han sig allt ganska snabbt. Han bråkar ett tag, till han kommer på att det inte är någon idé. För det är banimej ingen idé. Man som människa får ju aldrig ge sig. Det är ju det värsta man kan göra. Jag tror att om jag tömkör Sandokan regelbundet så kommer han att bli jättefin! Detta var nyttigt för honom. Det första jag kommer att jobba med är ju såklart att få honom avslappnad och inte känna obehag med tömmarna. Därefter tillkommer resten.

Nu har alla i stallet påpekat att de vill lära sig tömköra. Varför inte? Jag lär dem gärna!=) Jag har Anders på Nuntorp att tacka att jag gärna tömkör hästarna. Alla hästar borde tömköras då och då. Det är lika nyttigt för hästen att jobbas utan ryttare som för ryttaren att se hur hästen ser ut från marken. Och man kan göra så otroligt mycket med töm. Sidvärtsrörelser, alla sortes ridvägar, gå in på volt... Finns massor med saker. Man kan göra det mesta, i alla gångarter. Sketabra.