Herrejösses vilken promenad jag och Sandra fick oss idag! Vi åkte upp på Hunneberg och skulle gå en vandringsled som går runt en sjö. Jag kände mig som den fina naturmänniska som bor någonstans inom mig och kände mig hurtig (Sandra var väl som vanligt dubbelt så hurtig som åkte och tränade direkt efter men ändå!). Vi började gå. Det var lite lerigt på vissa ställen men man stod ändå ut. Sedan kom värsta sumpmarken där det fanns brädor att gå på. Vi tänkte att "jaja vi är snart över". Men det blev bara värre och värre ju längre vi gick. Citat som "Se den här översvämmade ån som en utmaning", "Se bron som nästan har gått av på mitten som en utmaning", "Se de fällda träden som en utmaning", "Bara gå. Tänk bort haven som skapas i våra skor". Haha! Men det bästa var nog ändå när vi hade gått i en timme och rundan nästan är slut och de enda alternativen som finns är att antingen fortsätta gå eller vända var "Jaja. Se bron som ligger under vatten hela vägen som en utmaning". HAHAHA. Vi fick oss ett gott fotbad kan man säga. Men sånt är livet. Jag tyckte hur som helst (faktiskt) att det var helt sjukt skönt att komma ut på den rundan. Jag mår så jävla bra i kroppen. Och Naturen är bra för själen.

När jag kom hem hämtade jag mamma på jobbet och körde hem henne och därefter hämtade jag upp Natalie, så drog vi till stallet. Idag gick jag igenom lite tömkörning med henne. Natalie är duktig med hästar och eftersom att det förmodligen nog blir hon som kommer att "ta över" Sandokan efter mig och hjälpa Josefin helt och hållet sedan när jag flyttar till Oslo så är det ju skitbra att hjälpa henne lite med sånt som hon vill ha hjälp med:) Och Sandokan var så duktig idag! I morgon ska jag åka ut till stallet tidigt och rida honom lite. Natalie har ju haft honom en hel del nu på sistone så det ska bli spännande att känna på förändringen som jag kan se har skett sedan han började ridas och jobbas! Han var ju halt rätt länge innan och under sommaren.








Mitt i skogen så hittade vi den här gungan:)