Här om dagen fick jag ett slag i magen. Jag speglade mig halvnaken och insåg att jag måste göra något. Såg inte magen lite större ut ändå? Hade jag inte fått lite rundare kinder? Panik var vad jag fick. Jag som hade gått ner i vikt under sommaren?? Detta fick bara inte ske. Så nu jävlar. Jag vet inte hur många gånger i mitt liv som jag har bestämt mig för att ta tag i saken på riktigt, men det spelar faktiskt ingen roll. Det är bara att börja om på nytt. Något annat alternativ finns ju faktiskt inte! Att hänga sig hjälper ju liksom inte. Så nu. Nu minsann.

Igår åkte jag och Sandra i alla fall och simmade och det var såå skönt. Idag ska vi gå en riktig långpromenad, fyfasiken vad skönt! Jag tycker att det är underbart att röra på mig igen. Jag måste hålla mig sysselsatt med någonting nu när jag knappt rider längre. Jag har haft en kort period nu då jag inte har gjort ett skit. Och vad dåligt både mitt psyke och min kropp har mått! Och vad arg jag har varit. Jag har omedvetet varit riktigt aggressiv. Jag tror att det kan bero på att jag inte har rört mig som jag brukar och då samlas det så mycket energi i mig att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det. Det i sig kan också vara en orsak till mina sömnproblem jag har haft fram och tillbaka. Jag måste göra mig av med både energi och kalorier. Jag har ju varit så van vid att röra mig både på jobbet och fritiden.

Så från och med nu, så ska jag träna någonting eller röra mig någonting varje jävla dag som går. Annars kommer hela min vardag att rasa samman.