Mmmm...


Den här bilden väcker mer än tusen känslor hos mig! Jag vill
bara spricka. Nu känner jag förväntan, längtan, förhoppning,
saknad, upprymdhet... och massor jag inte kan beskriva. Jag
vill tro på en framtid med den här bilden som vardag. Och jag
lovar er. I alla fall ett tag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Psst!
Svar till anonyma och till de som inte har/fyllt i fältet för URL/bloggadress ges på samma inlägg bland kommentarerna. Tack för din kommentar:)

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


Trackback
RSS 2.0