Jag är så ofantligt trött. Jag får ofta höra frågor om hur jag alltid orkar vara så glad. Och jäklar vilken tur att jag alltid drar på smilet! Det är det enda som får mig att orka ta mig igenom dagarna just nu. Det hjälper ju inte att gå och vara sur mot andra för att man själv har det lite pissigt just nu, eller hur? Synd bara att jag är helt utmattad när jag kommer hem och ska vara "mig själv" igen. Jag sitter inte och menar att jag inte är mig själv mot andra, jag är ju glad och utåtriktad som person men ibland mår man ju inte så jävla bra altså...
Så stressad som jag känner mig just nu har jag nog aldrig känt förut. Jag kom hem idag på kvällen helt snurrig i huvudet, andnöd och det kändes som att jag svävade ovanför marken! Då är man trött. Herrejösses. Jag vet inte ens vad jag sitter och skriver om? Jag vet ju knappt vad jag heter.
Allt i mitt liv är så jäkla snurrigt just nu. Men jag vet att det blir bättre. Det blir det alltid. Men just nu vill jag bara dra täcket över mig ett tag och skita i allt och alla andra. Bara vara jag och mig själv.

Fast vilken tur att jag har så fina vänner och familj. Vad skulle jag göra utan dem?<3 Gud, jag älskar ju dem över allt annat på denna jord! Och jag skulle verkligen ge upp mitt liv för dem. Alltid. Och jag är så glad att jag verkligen har så många fina människor runtom mig. All kärlek till er.

Ibland är det okej att tycka synd om sig själv. Värre öden finns, men ibland så måste man få klaga.