Hejsan svejsan!
Sitter och ska snart packa lite för jag åker ju till Flyinge med mina kära klass och tvåorna i morgon. Har varit uppe och tvättat i morse. Det var tungt! Gud så trött jag var! Haha. Somnade om efter frukosten vid 12 och sov i typ två timmar! Nu sitter jag här nyduschad. Ska snart plugga och packa tänkte jag. Lika bra att börja tidigt i stället för i sista minuten sent ikväll eftersom att vi åker tidigt i morgon. För jag är alltid så velig när jag ska packa, och så packar jag alltid för mycket. Vi ska bara vara borta i en natt liksom! Men så är det för mig, när jag ska vara borta en helg så packar jag för en vecka känns det och ser ut som! Helt sjukt. Är alla tjejer sådanna eller är det bara jag?
________________________________________________________________________________________
Igår kväll så såg jag Madonnas dokumentär om när hon var i Malawi på svt1. Eller jag såg inte exakt från början utan jag började titta på den när jag bläddrade mellan kanalerna. Madonna i Malawi var nog det hemskaste jag någonsin har sett! Men också det finaste. Hur dessa människor ändå var så starka och hade orken att kämpa och leva trots denna oerhört fruktansvärda fattigdom. Jag tycker att alla människor borde se dokumentären! Dokumentären handlade om så mycket. Fattigdomen, de hemlösa barnen, överfall på små pojkar som får sina könsdelar avskurna, aids, byar, barnhem, skolgång... Jag kan inget annat än att gråta när jag ser hur illa det verkligen är. Eller visst visste jag att det var jävligt illa och att det faktiskt är såhär fruktansvärt i Afrika men när man får följa några barn och höra deras historier så inser man ännu mer! Då ser man vilken jävla skräckfylld mardröm de lever i. Jag kan inte beskriva med ord... Ni måste se dokumentärfilmen. Jag önskar såklart för allt i världen att denna fruktansvärda tid kunde vända i dessa fattiga länder, för det är fattigdomen som skapar grymheterna där också. Jag skulle kunna byta bort allt jag äger och har, t.o.m mitt liv om det skulle hjälpa mot att det skulle bli BRA och ännu mer bra och inte bara bättre i de fattiga u-länderna. Jag kunde inget annat än att gråta när jag såg det här igår. Så hemskt! Absolut de värsta historierna jag någonsin har hört från dessa föräldralösa barn, fattiga människor och folk! Se dokumentärfilmen!

Tänk om hela omvärlden kunde samarbeta och göra något. Finns det sätt att få bukt allt det här grymma? Det tror jag! Man kan inte skänka pengar till allt och hjälpa allt och alla men alla kan ju faktiskt göra något. Det är samma med dessa krig i världen... Kan man stimulera fred i världen? Finns det ett sätt? Alla vi människor kanske måste börja hos oss själva först.
Krig och konflikter har ju oftast med religion och att man inte accepterar varandra att göra. Om alla börjar med sig själva och lär sig acceptera varandra oavsett tro, levnadssätt, hudfärg o.s.v. och lär nästa generation, altså våra barn, att acceptera sig själva och andra och de lär sina barn o.s.v så kanske världen skulle bli en bra bit på väg att förbättras rejält till slut. Det är ju i alla fall en början. Men det är svårt. Det finns alltid någon jävel någon stans som måste bryta allt gott arbete. Så har det ju alltid varit och är. P.g.a brist på respekt för varandra så dessa krig.

Som budskapet i dokumentärfilmen lyder; I am because we are. Tyckte jag lät bra, eller hur? Tänk på det! 
Och alla vi människor delar ju faktiskt på vår lilla planet. Vi andas samma luft. Vårt blod har samma färg! 

Ha det, hörs ikväll!
Puss.