Åh det är lika jävligt varje månad. Jag tycker alltid lika synd om mig själv, jag känner mig alltid lika ensam och övergiven! För att jag ligger hemma och är ledsen över ingenting, lipar, tar ut min ilska på stackars lillsyrran, och så blir jag riktigt sjuk fysiskt också. Tyck synd om mig tack!

Det är då inte lätt att vara kvinna. Det är rent ut sagt förjävligt. Vid sådana här lägen kan en chokladkaka vara räddningen. Eller en bra film. Eller en åktur med bil... Eller en promenad. Men hallå, tror du att regnvädret har dragit vidare eller? Knappast!

Egentligen orkar jag inte åka till skolan i morgon och borde egentligen vara hemma. Jo det är sant, så dåligt mår jag så att jag borde vara hemma. Men stalltjänsten och allting förstör ju mina hemmasittarplaner. I helgen har jag stalltjänst på Nuntorp med Antonia:) Stackarn kommer att få stå ut med en del från min sida. Vilken tur att hon är en så bra vän då!:)