Idag fick jag vara ledig från praktiken:) Skönt faktiskt. Bara vara hemma och ta det lugnt. Sova ut och inte tänka på så mycket. Fast egentligen snurrar det av tankar i mitt huvud. Massor med tankar. Det gör det för det mesta. fast det kanske det gör hos alla människor? Det borde ju vara så... Man tänker alltid på något. vare sig man är medveten om det eller inte. Fast tänker på att man alltid tänker något så blir man ju medveten om det. Haha.

Idag, mina kära vänner, så fyller en speciell vän till mig år. SÅ GRATTIS till min underbara vän Felicia som fyller 17 idag! Tänk att våran vänskap håller som den gör:) Underbart med vänner som man har haft sedan man lekte i sandlådan och lekte med dockor och ritade streck i målarböcker, som inte ens fyllde hela målarfälten utan gick lite utanför här och var och så tyckte man att det var jättefint:) Hihi. Det var faktiskt fint. Barnteckningar är fina:) Vi lärde känna varandra hos dagmamman. Där lekte vi. Och sedan så småning om började även våra föräldrar att umgås och dricka kaffe ihop. Och så har det fortsatt. Våra mammor är ju lika bra vänner som jag och Felicia. Och våra syskon är ju som syskon för oss båda två. Sånt är så himla kul tycker jag.
         Vi har nästan aldrig bråkat. Den enda gången som jag minns att vi verkligen har bråkat var när vi var små och lekte med My little pony-ponnysar. Jag frågade Felicia om jag fick låna hennes finaste ponny och leka med men då blev svaret "nej hon fyller år idag, så då får man inte leka med henne". Hihi hur gulligt är det inte? Dagen efter lekte vi med My little pony igen och då frågade Felicia mig om hon fick låna min finaste ponny att leka med. Och jag svarade som en liten hämnd för gårdagen att "Nej, för hon fyller år idag. Då får man inte leka med henne". Då blir min kära vän rasande och putter mig så att jag ramlar på ett litet dockhus och får världens blåmärke på rumpan. Sedan nyper jag Felicia och så springer hon iväg och gömmer sig bakom en dörr i hallen och säger att hon vill gå hem. Hihi hur söta var vi inte?:) Jag älskar verkligen min kompis! 

Visst kan bästa vänner bråka, och det är ju helt okej och faktiskt ganska vanligt. Ens vän betyder ju lika mycket ändå. Men jag och Felicia bråkar faktiskt aldrig. Har aldrig hänt i tonåren att vi har bråkat. Vi har inte ens tjafsat. Visst kan vi diskutera saker men aldrig så att det går över i tjafs och bråk. 
Vi träffas inte varje dag (när vi var yngre och bodde grannar sågs vi typ varje dag), och när skolåret är igång ses vi ganska sällan p.g.a att vi läser på så olika håll. Men jag vet ändå att hon alltid kommer att vara min vän, och att vi finns för varandra ändå. Vår vänskap hindrar ju inte oss från att skapa våra egna liv och göra det vi vill i livet. Man behöver faktiskt inte ses varje dag för att vänskapen ska hålla. Det handlar om de där banden jag skrev om i ett tidigare inlägg.


Fina Felicia förra sommaren:)

Så, nu vet ni hur vi lärde känna varandra. Det blir till att åka till henne sedan för att fira henne:)