Ååh vad jag är sugen på pannkakor med hallonsylt och grädde!! Ååååh vad gooott! Nu är jag vrålhungrig. Men jag har ingen lust att laga mat eller ta en macka. Mamma och pappa köper hem mat till mig sen;) Skönt! Så jag får stå ut. Även om det inte blir några jobbiga (att laga) pannkakor idag. Men det är bara sååå gott! Känner nästan smaken i munnen, känner nästan pannkaksbitarna i munnen. Är jag frisk eller?

Hur som helst så kom jag att tänka på hur mycket skolarbete jag ligger efter med. Igen. Nu har det verkligen gått utför. Jag har ingen koll alls på vad det är jag har att göra. Har ingen koll vad det är för prov jag ska göra denna veckan och jag har ingen koll på vad det är jag ska plugga på. Jag känner mig lite panikslagen faktiskt. Skolan är körd för mig. Så känns det. Det känns som att allt är åt helvete för mig. Som att jag inte kommer gå ur gymnasiet med ett fullständigt slutbetyg. Och ja, jag är fruktansvärt skoltrött. Jag är trött på vardagen, trött på allt. Känner mig inte så kry heller. Jag vet inte vad det är. Men något är det med mig. Och jag är på surhumör varje dag nästan. Vad jobbigt det är. Jag önskar att jag vore stark nog att kunna ta tag i saker i rätt tid. Jag önskar att jag var en annan person ibland alltså. Jag önskar att jag var smart, bra, fattade allt, bra minne, allt. Då hade skolan inte varit något problem för mig. Jag önskar att jag hade lätt att koncentrera mig och att ta in saker i huvudet. Men nej minsann. Jag har inget av det. Jag har knappt någon vilja kvar till någonting. Känns förjävligt. Klart jag vill fixa skolan. Men jag är less på det mesta. Det är en början på en riktig skitperiod för mig. Jag vet det för jag känner igen det så väl. Nu det sista har det även kännts som om jag är på väg att falla tillbaka till det förflutna. Och det får jag absolut inte göra. Jag måste stoppa mig själv. För det är ju bara jag som kan stoppa mig själv. Imorrn är det skola. Jag måste ta tag i mig själv och åka dit. Träffa den underbara klassen. Och så ska vi ju hoppa också. Det får mig kanske på lite bättre humör även om det mesta vi gör känns förjäkla tråkigt. Men det beror mest på mig själv. Jag känner mig så dålig också. Sen jag började på Nuntorp har det kännts som om jag har sänkts ridmässigt. Känns som om jag har utvecklats bakåt?? Ska det inte kännas tvärt om? Jag kanske jämför för mycket med t.ex. min ridning på Bergahästen. Så fort jag sitter upp på deras hästar så får jag plötsligt mycket bättre självkänsla (ridmässigt) och allt går som smort.
        Då känns det som ridning. Detaljer, träning, allt det där. Allt blir bara så bra. Känns som att jag jobbar hästen på ett helt annat sätt än jag brukar göra på skolan. Jag är oftast mycket nöjdare också. Med mig själv och hästen. Önskar jag kunde känna så i skolan också. Jag får väl jobba på det. Känns som att jag rider mycket, mycket, mycket sämre på skolan. Känns som att lektionerna är mycket sämre också. Fast det är ju en ridning grundkurs. Men ändå. Fattar inte mig själv. Jag tänker nog för mycket. Och jag tjatat mycket också. Stackars er läsare<3 I alla fall, så får jag väl försöka ta skolan som den är bara. Och se om jag lyckas arbeta ikapp mig. Jag är en dålig elev.

---

Jag hittade en bild på mig och Sandra från igår kväll som hon har tagit. Hoppas jag fick sno den! Annars så får du komma och skälla på mig:) Glöm inte att kolla Sandras blogg!