Vet ni vad som är en underbar känsla? När man får ut det man känner och tänker i ren text. Känslan av att ha fått skriva av sig, att förmedla något djupt, att förmedla något som inte är så djupt, att uttrycka sig. Jag älskar att skriva! Jag har älskat att skriva så länge jag kan minnas. Jag har aldrig haft svårt för stavning eller grammatik och jag älskade varenda svenskalektion i skolan när vi fick en uppsatsskrivning eller berättelseuppgifter. Jag blir verkligen jag när jag skriver. Det är inte det att jag inte är jag i ute i livet heller men det blir så annorlunda. Ibland känner jag mig som tre olika personer. Men jag lovar, jag lider inte av personlighetsklyvning. Jag skulle kunna skriva länge, länge utan att tröttna. Om allt och inget. Det är så härligt! Så befriande.