Det är fortfarande sommar!

Oja, det är fortfarande sommar! Det är hur varmt som helst ute och äkta badväder! Ska dock ut och bada i morgon för idag hinner jag inte:) Det blir en utekväll på vår balkong här hemma ikväll med god mat och grejer i stället. Mysigt!:)

Även om några orange löv har fallit ner på marken i skogen eller om skolan börjar om en vecka snart så är det ändå sommar. Sensommar är mys<3 Det är ju bara augusti;) hehe...

...


Hiss: Shutter shades! - Älskar dessa heta brillor och är själv ägare till dem. Najsigaste accessoaren sommaren 09!:)
Diss: Illamående! - Jag har mått illa i några dagar nu. Idag fick jag springa på toaletten två gånger på Överby köpcenter för att nästan kräkas. har varit ganska dålig idag och börjar undra om inte jag också är smittad av svininfluensan då jag också nyser hela tiden och hade magkramper idag? Haha. Nej någon svininfluensa hoppas och tror jag inte att det är då jag mår helt okej nu:)
Middag: Korv med bröd, bläh! Var inte så sugen...
Väder: Sol och uppehåll, kom någon skur nu på kvällen.
Längtan: En solsemester i Turkiet eller något. 


Lovely shutter shades!

Mördare och våldtäktsmän

Hejsan! Jag har inte bloggat på en och en halv dag... Hann inte igår, även fast jag inte gjorde något speciellt, liksom idag. Idag sov jag länge, hoppade inte in i duschen förrens vid 15.30 på eftermiddagen. Har bara vilat idag. Regnet har pissat ner. Suttit innte och kollat på tv.

Har ni hört om mordförsöket på åttaåringen på Skogshöjden här i Trollhättan? Här i mitt bostadsområde. På en skogsstig i en park nära mitt hus. Fy så äckligt. Hon hade nästan kvävts till döds men överlevt. Flera klädesplagg fattades på den stackars lilla flickan. Min syrra har ju klasskompisar som har blivit förföljda och lockade med godis av män här i trakterna. Dessa vidriga män! Förstår inte hur man kan vara så sjuk i huvudet. Pedofiler och mördare, ska ha tortyr som straff! Dödsstraff är för lindrigt. Man skulle nästan göra som på medeltiden, binder brottslingar vid en stolpe på torget och så fick folk gå och spotta eller göra vad de ville med dem. Kasta sten eller vad som helst.
De har inte någon misstänkt än men där emot tror de att det rör sig om två olika män och att de olika händelserna kan ha något samband. Det har ju skett flera övergrepp i Trollhättan. Jävla vidriga människor. Hemskt att veta att mördaren går lös också. Han bor säkert här uppe. Fan skulle inte förvåna mig om han var någon som rymt från psykavdelningen på sjukhuset på andra sidan vägen. Eller så är han väl en vanlig trebarnsfar själv.
Störda jävel. Dröjer nog ett jäkla tag innan jag tar några promenade rner till Överby eller på spåret i skogarna själv i alla fall. 

Känslan av att bli förföljd är inget trevligt. Kommer ihåg en gång när jag var 12-13 år och skulle cykla hem från skolan när jag  bodde närmare centrum. Tog den närmaste vägen genom hjortmosseparken. Där har det hänt en hel del. Och så kommer det en jävel på en cykel bakom mig och börjar jaga mig. Jag tar flera genvägar och han cyklar exakt samma väg. Jag ökar tempot och det gjorde han också. När jag kom ut vid en befolkad gata så försvann han.
         Men det värsta var nog när jag och en dåvarande klasskompis till mig skulle gå promenad på en motionsslinga i en skogsdunge i stället för att delta på idrottslektionen när vi gick i sjuan. Väl på slingan så märker vi hur en mystisk man går effer oss. Känslan sa mig direkt att hans förföljelse inte var någon inbillning. Vi börjar springa och hittar en stor buske att gömma oss i. Men så sa jag till Julia att "fan här kan vi inte stå, tänk om han hittar oss. Det är bättre vi springer". Vi sprang och sprang. Mannen sprang efter oss. Jag trodde aldrig att jag kunde springa så långt och snabbt som vi sprang men adrenalinet tog väl över. Vi kom ut på en låång grusväg och fortsatte att springa. Till slut vågade vi inte ens titta bakom oss. Vi kom till slut ut ur skogspartiet och den långa grusvägen. Vi korsade en gymnasieskolas parkering och sprang in på Hemköp. Sedan vågade vi gå tillbaka till skolan igen. Fy! Jag kan säga att den promenaden blev snarare som ett idrottspass... haha.

Nej gott folk akta er! Var försiktiga när ni är ute ensamma.

Men nu över till en rolig grej. På Maxi säljer de herrbikinis:D Haha visst får man snygga bilder framför sig?
Jag och Emelie upptäckte skylten sist gång vi var på Överby och idag var jag på Maxi och handlade, kunde inte låta bli att ta kort den här gången!


Uppochner.

Livet är verkligen upp och ner.

Vänskap

Det händer att knutarna på knutna band lossar. Det kan bero på många saker. Svek, kärlek, hat, svartsjuka, avundsjuka... Dessa avklippta, uppknutna band blir oftast inte densamma om man knyter dem på nytt igen. Att knyta fast ett band på nytt igen är starkt, det krävs oftast något som vi alla har innerst inne. Modet att be om förlåtelse, eller modet att förlåta. Men alla får inte fram det modet, alla har inte ens anledningen att förlåta och förlåtas. Dessa band binds och knyts aldrig någonsin igen.

De allra starkaste banden är de banden som är så starka att det är omöjligt att kapa dem. De banden som trots påfrestningar och misstag aldrig kan gå av. De banden som är så starkt fastknutna att inget kan komma i vägen och råka få upp den där hårda knuten. De människor som vi knutit dessa band med, det är de som vi måste ta vara på. Det är dessa människor som ingår i ens innersta krets, de människor som är det mest värdefulla vi har. För egentligen har man bara varandra. Ta vara på era vänner och familj! Det kan komma en dag då du får ångra att du inte tog vara mer på din vän.

Livet handlar mycket om att ge och ta. Låt dig aldrig utnyttjas, låt dig aldrig att ge utan att få tillbaka. Vänner ska stå upp för varandra lika mycket. Oavsett vad. En bra vänskap behöver inte betyda att man måste ses eller ens prata varje dag. Äkta vänskap, ja då vet man att man har sin vän och att han/hon finns oavsett hur ofta eller sällan man hörs vid. Man kan alltid komma och gråta mot axeln, alltid få en kram när man behöver den om man vill. Man själv måste också finnas och ha en ledig axel lika mycket. För det är vad vänskap handlar om. Att ge och få tillbaka.

Äkta vänskap är när man vet att banden alltid håller. Att knutarna är så hårt knutna att inget kan komma och knyta upp knuten. Dessa starka band är värdefulla. Lika värdefulla som dessa människor, dessa själar. Ta vara på vänskapen. Varför inte ringa en vän ikväll och tala om hur mycket han/hon betyder för dig? Det värmer. Värm någon betydelsefull.


...


Hiss: Skönhetskvällar! - Vad är inte mysigare än att bara ta hand om sig själv och ta ett bubbelbad, peela kroppen, måla naglarna, göra hårinpackning och vaxa sig och sedan känna sig jättefräsch? Ta hand om er allihopa! Dra ihop en skönhetskväll med en eller flera vänner/familj eller ensam. Koppla av med ett varmt bad på kvällen. Det behöver man  istället för att stressa.
Diss: Kränkande kommentarer! - Varför ödsla tid på att trycka ner andra för att själv må bra? Mår man så jävla mycket bätte av det egentligen? Jag kan säga att jag mår i alla fall inte bättre av att trycka ner andra. Varför måste man alltid hålla på så? Speciellt bland oss tjejer. Att psyka andra. Har ni tänkt på att det kan förstöra någons liv? Varför inte bara uppskatta varandra med komplimanger i stället, eller bara hålla käft? "Man blir inte snyggare av att kalla nån ful, man blir heller inte smalare av att kalla nån fet och man blir inte smartare av att kalla nån dum".
Vill ha:  En utlandsresa.
Planer: Träna på dressyrprogrammet inför i morgon, chilla och kanske dra till Lilla edet för middag.

Sommarnatt

Åh vad härligt det är på natten om sommaren. Jag älskar att slå upp balkongdörren och sätta mig och bara andas in. Luften är ljummen. Det luktar speciellt på natten också. Och det mesta är alldeles tyst. Det är så underbart<3

Någon gång ska jag övernatta under bar himmel. Precis som när jag och min närmaste vän övernattade på studsmattan ett år. Skillnaden är bara att vi gjorde det i början av hösten vilket blev rätt kallt... Jag ska sova ute i friska luften när det är en sån natt som det är inatt. Då det är ljummet. Hihi jag glömmer aldrig den där natten på studsmattan... Jag har foton från den natten, vi var allvarligt talat klädda i minst tre jackor och kappor var +tjocktröja, joggingbrallor och halsduk. Jag har aldrig skrattat så mycket åt mig själv och åt nån annan som då. Grannarna måste trott att vi var ett par luffare som smög oss in i trädgården eller nåt, hoppas de inte såg oss.
          Där låg vi med ett stort överkast över oss på studsmattan. Det var jättefint på stjärnhimlen och vi hade skittrevligt med bästa vän-prat på natten innan vi somnade. Morgonen därpå vaknade jag av att en stor, fet skata sitter på min fot och kraxar. Och vad fuktigt och kallt det var! Hihi jag tänker aldrig lägga upp de där fotona på bloggen... Vissa foton vill man att andra inte ska se bara. Men det är ändå alltid en speciell känsla med att sova ute...
         Ännu mer om man övernattar i naturen. Som när jag, Felicia och Sandra tältade på stranden förra sommaren. Hur underbart kul hade vi inte? Massa kul det dygnet! Och mysigt. Det måste göras om!

I sommar, någon gång, tänker jag tälta! :) Får hoppas på fint väder resten av sommaren också. Men jag ska också sova under bar himmel en ljummen natt som denna, någon gång.

arg arg arg

Jag blir fanimej HYSTERISK!!! Kunde bara träna i 20 min innan mitt knä sa stopp. DÖD ÅT LÄKARNA! Så jävla arg är jag. De skulle höra av sig om mitt knä men gjorde aldrig det så nu får jag gå med mitt knä med något löst i det :( Jag får väl ha ont varje dag då. Finns inget att göra. AAAAAAAAAAAAAAH. Arg arg arg arg arg. Ska ringa och skälla. Nu får det fanimej vara nog. Alla läkare som jag mött är bara SLAPPA. Tycker inte att de verkar ta sina patienter på allvar. Och ja, jag kanske har allvarliga aggresionsproblem men det skiter jag i. Jag accepterar inte ett knä som jag inte kan böja för att en lös bit, eller något annat, tar emot. Bara för att jag kan känna något i mitt knä och inte slapprövarna.

Okej. Nu kan jag inte jogga eller gå promenader för min fot. Läkarna skulle höra av sig inom en vecka, det har gått 2. Från början var det en vanlig sträckning, nu är bitar av ledbandet av. Jag har fått jaga dem för att få foten röntgad. Det strålar ut smärta i hela foten, ibland pulserar det. De gör inte ett skit.
Jag kan inte cykla för mitt knä sätter stopp. De kan inte hitta nåt som är konstigt i knäet. Sist jag var hos ortopeden så sa han "Jag ska prata med mina kollegor som är mer intresserade och specialiserade på knän så hör jag av mig". WTF??? Här får jag tid hos ortopeden om mitt förbannade KNÄ och de skickar mig inte till någon som inte är "knäintresserad"??? Blir fan galen. Hatar vården över allt annat just nu.

Vad ska jag göra nu? Hur ska jag nu kunna träna? :( Förbaskat. Hoppas att knäet går över till ikväll så att jag kan träna minst en timme då i alla fall...

Tacktal?

Hejsan alla mina små söta läsare.
Först och främst vill jag bara säga godnatt till er. Men så kom också andra tankar in i mitt huvud. Jag vill också tacka alla mina närmaste som inspirerar mig och får mig att orka ta tag i saker, som får mig att orka rycka upp mig. Som får mig att vakna på en bättre sida nästa dag. Det är ni som håller mig uppe. Vill också tacka för alla fina och peppande kommentarer jag har fått här på bloggen under alla månader som den har funnits. Tack!

Nu mår jag mycket bättre:) Tog mig en funderare ikväll. Och insåg hur bra jag egentligen har det. För även om det är svårt i min vardag just nu så tänker jag vända mina tankar till nåt positivt i alla fall. Jag tänker inte lägga mig på backen och ge upp. Nej, nej, nej, jag ska ställa mig upp och kämpa allt vad jag har. Jag tänker inte leva i en deprission (stavning?) för resten av mitt liv. Jag tänker vara glad och leva ett liv som jag kan vara stolt över. Jag tänker bli stolt över mig själv! När jag är gammal ska jag kunna tänka tillbaka på mitt liv och vara stolt. Stolt över vem jag är.

Vet ni vad det är som får mig att ställa mig upp igen och inte ge upp? Jo det är alla ni! Ni som finns där för mig, ni som jag älskar så mycket. Alla ni som står ut med mig, alla ni som peppat och stöttat mig så mycket. Alla ni! Jag är säker på att några av er inte ens vet att ni inspirerat mig, gjort något bra för mig, stöttat mig bara genom att existera och finnas i min omgivning. Hur som helst, tack!

Godnatt alla läsare:*

Det okända

Någon mer än jag som såg det? Det är så jäkla bra! Och kvällens avsnitt var ju bara för bra. De var i ett av Sveriges mest omtalade hus som det spökar i. En gammal prästgård. Mediumet Jörgen fick kontakt med två andar. Den ena, mannen, var en präst som hade bott i huset och upplevt övernaturliga saker. Det var han som satte igång hela proceduren om att det var hemsökt i tidningsintervjuer och liknande efter att ha avslöjat vad han varit med om i huset. Det började med när han slungades ut ur sin gungstol medan han levde. 
         Den här mannen ville att mystiken fortfarande skulle vara kvar i huset, att det fortfarande skulle ske saker. Så ibland jäklades han och höll igång fenomenen. Den andra kvinnan var enligt sägnen en ung kvinna som var piga på gården som blev gravid. Pappan sades vara prästen i huset. När det syntes att hon var gravid låste prästfamiljen in henne tills barnet var fött. Sägnen säger att hon mördade barnet av rädsla och förtvivlan. Den här kvinnan ville bara tala om att det inte var så. Och att hon inte ville kommas ihåg som någon barnmördare. 

 Det bästa med programmet var att när Det okända-teamet skulle åka hem så kom de aldrig där ifrån. GPSen ledde ut dem till en liten grusväg mitt ute i ingen stans på två olika håll flera gånger. Det började bli snöstorm och de insåg att de inte hade något annat val än att åka tillbaka till prästgården och övernatta där. Och vad spännande allt var! Ni måste se reprisen om ni inte såg det idag. Tänk vad hjälpsamma filurerna från andra sidan är. Skyddar dem från snöstormen. Jag har fått för mig att det kanske var meningen att de inte skulle bege sig ut i snöstormen. Att andarna visste det. För de vet mycket mer än vi tror och vet.
         Jag är väldigt intresserad av andar och andra sidan och sådant. Har ju själv upplevt en hel del märkliga saker. Och sedan jag besökte ett medium så har intresset ökat ännu mer! Det var otroligt bra att besöka ett medium för mig. Fick svar på mycket i mitt liv. Många av svaren har jag kommit på i efterhand. Och när jag fick veta att jag hade förmåga att kommunicera med djur så vill jag inget hellre än träna på det! Jag har alltid haft väldigt bra kontakt med djur, och många har sagt att de uppfattat mig som väldigt lugn bland dem, och att det många gånger har smittat av sig på djuren. Min mamma har nog alltid varit likadan. Hon är så bra med djur! Jag och min mamma har verkligen många lika intressen.
 
Jag känner mig heller inte rädd längre. Förut har jag allt varit lite skraj när jag upplevt och hört övernaturliga saker. Men nu vet jag att det är ingen fara. Så länge ingen rör vid mig, eller drar av täcket mitt i natten. Eller ger mig en halv hjärtattack genom att sätta på min iPod speaker mitt i natten. Det har hänt två gånger. Precis när jag släckt lampan och lagt mig. Jag flög ju 3 meter upp båda gångerna. På högsta volym också! Samma låt båda gångerna. Men den låten betyder mycket för mig. Texten betyder väldigt mycekt för mig. Så jag ser det absolut som något bra. Var nog meningen att jag skulle lyssna lite extra tror jag. Men man kan ju lugnt säga att jag numera sover med iPoden urkopplad ur högtalarna;) Sedan är jag ju väldigt mottaglig för sånt här också, fick jag veta.

Jag tycker även att det känns lite tryggt att andevärlden faktiskt existerar. Att allt inte bara är slut när livet är över. Och att våra nära och kära som går bort faktiskt existerar och besöker oss även efter döden ibland. Jag tycker det känns bra. Jag får en behaglig värme i mig när jag tänker så.

Nej, jag är inte galen.

Hur som helst så vill både jag och mamma besöka den där prästgården som man kan komma och övernatta i (funkar det som ett vandrarhem nu om jag inte missuppfattat allt?) någon gång. Det skulle verkligen vara något! :)


Nej

Det känns som att ett ledset mörker har dragits över mig igen.
Men det försvinner väl av sig självt en dag. Ibland får man lära
sig att förtränga det jobbiga. För nej, jag tänker inte gråta inför
någon annan den här gången heller. Aldrig! Dess utom måste
jag ju vara den glada Sabrine, den glada jäkeln som jag alltid
har varit! Men så funkar det inte alltid... Sanningen är att det
funkar nog aldrig riktigt så.

Scan kokade grisar levande

Läste nyss en artikel på aftonbladet.se. Om grisar som kokats levande! Det är fanimej inte klokt! Sånt slarv! Blir fruktansvärt upprörd över såna här händelser. Usch! Undrar hur ofta sånt här har inträffat egentligen. Jag själv äter knappt griskött, sen ungefär 1½ år tillbaka.

Länken:
http://aftonbladet.se/nyheter/article4665039.ab

Poliser!

Hej!
Jag har en åsikt gällande dom flesta poliser. Man kan se hur de kör gränslöst (fast inte blåljusen är på) och hur de bara parkerar på en trottoar, där det inte ens är parkeringsplats, för att gå in och beställa pizza (exempel från igår). Varför ger de då inte sig själva en böter? USCH vad arg jag blir. Är de så jäkla lagliga eller? Blir förbannad på sånt. Nästa gång jag ser en polis göra fel ska jag anmäla! Det måste väl gå eller? Jag tycker i alla fall så. Olagliga poliser som ska se till att samhället är så lagligt som möjligt? Skrattretande!

En argare Sabrine... Känner mig som en pensionär som klagar på allt och alla ibland men vadå då?


Värdefullt

Håll alla som står er nära hårt om hjärtat.
Vännerna och familjen betyder verkligen
allt<3 Allt, allt, allt.


Nyare inlägg
RSS 2.0